Hoppet är det sista som lämnar människan

Är fortfarande pepp på att gå till skolan, självklart är jag sjukt trött haha.
Har ju sovit halva sommaren så har inte riktigt vant mig vid dessa tider ännu.
Men det dröjer nog inte länge. Jag och Mimmi har fått ansvaret för bokluckan
denna termin, hm kan inte ens fatta att jag tackade jag? Äh, det kommer nog
gå bra - Vi är ju faktiskt två stycken. Imorgon ska vi tydligen till Årbystugan med
nästan hela skolan. Grilla korv och så, man kanske skulle ta med kameran?

Han den där, som jag har svårt för att glömma. Han finns kvar, och jag tänker på
honom med jämna mellanrum, det är småsaker hela tiden som påminner mig om
honom. Och hittade dessa söta sms i min gamla mobil som jag nu använder igen.
Och idag när jag satt på bussen till skolan så såg jag att dom höll på att riva en nerlagd
mack här i närheten, som han tidigare berättat att just han skulle riva. Såg honom inte,
fast å andra sidan så var jag en bit ifrån. Och nu har han hört av sig från ingenstans,
bara frågat hur det är osv och berättat att han faktiskt ska hit till Torshälla på torsdag och
riva macken.. Varför berättar han det för mig? Samtidigt som att jag blir glad för att han
skriver så är det jobbigt, vet att han bestämt sig för att det aldrig skulle kunna bli vi.
Fast det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan? Och mitt lever kvar...
Han den där kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Nejni, nu ska jag ta en välbehövlig promenad - Känner att jag behöver rensa tankarna.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback