Ja, vad finns det att säga? Det började bra iallafall, vi rullade iväg mot
Västerås och humöret var på topp. Träffade en massa bekanta ansikten
här och där. Vissa mindre roliga, Haha. Jag och Anna tröttnade tillslut på
att bara åka omkring så vi hoppade av och började gå emot lögarängen.
Och vi hade iallafall INTE tur med vädret. Då började det spöregna, och
tror inte vi hade en torr fläck på kroppen. Vi blev upphämtade efter ett tag,
sen blev det donken och åka hemåt. Är förbannat glad att Anna var med,
annars hade hela kvällen varit skit. Och jag tror aldrig jag varit så äcklad,
fy fan. Men det tänker jag inte gå in på närmare här i bloggen. Vidriga äckel
och massa bråk och tjaffs räcker nog för att beskriva kvällen. Power Meet
slutar aldrig bra för min del, så nästa år ska jag hålla mig borta från skiten.
Idag mår jag som jag förtjänar, med andra ord skitdåligt. Så orkar inte lägga
ner någon energi på bloggandet. Nu ska jag pimpla vatten och lägga mig på soffan.

Shalom....