När jag vaknade idag kändes det som att allt var lite lättare än igår, att jag kanske mådde lite bättre.
Men så ringde min bror och frågade hur det var & när jag fick förklara ytterligare en gång så kom tårarna..
Att dom aldrig försvinner?! Vet inte hur många dagar i sträck som jag gråtit nu. Jag vill bara må bra och vara
glad igen! Är det så mycket begärt? Nu har jag fått nog av "kärlek" , tänker inte ödsla någon mer energi på det.
Och nästa gång [Om det blir en nästa gång] tänker jag inte tillåta mig själv att bli kär i någon förens den
personen verkligen visat att han har känslor för mig. Riktiga känslor! Tänker inte släppa in en jävel i mitt liv, för
det blir bara skit av allt endå. I can do better! För det är väll så man ska tänka?

Blir lika lugnt idag som alla andra dagar, men ska försöka ta mig ut & gå en promenad. Behöver rensa
tankarna. Kanske ska sova lite mer först? Blev väckt av att det var en jävla massa oväsen utanför fönstret. Irriterande!
Djaa, sova it is.