Jag vill prata med dig, jag vill höra din röst - Precis som förut. Men du kan/vill inte nu, för du är med henne.
Det är jobbigt, att gå från att prata nästintill jämnt till nästan inget alls? Fan! Det är INTE okej. Jag fanns där
för dig hela tiden förut när du behövde prata.. Jag mår skit nu, men vem har jag att prata med? Hade liksom
vant mig vid att du fanns där, att du lyssnade. Kan inte bara ringa vem som helst.. Så det får va.

Ska försöka sova strax, för det är enda gången jag slipper tänka...