Ni vet sånna där übergulliga sms & fina ord man kan få av en karl? Ja sånna som lätt gör att man faller dit, och
blir kär? Sånt öste han på med i början.. Inte konstigt att man blir kär då, kan ni klandra mig? Och ni ska veta att jag inte blir kär så lätt numera, är rädd för att släppa in någon i mitt liv. Och ännu en gång fick jag ångra det bittert, för det slutar alltid med att jag blir sårad. Sms:en & de slutade han med efter ett tag, han blev mindre pratglad osv. Visst, han mådde dåligt. Men jag fanns endå där för honom då, dag som natt. Även fast han inte var speciellt "trevlig" mot mig. För jag är den som alltid ställer upp. Ingen förstod varför jag ens fortsatte ha kontakt med honom, eftersom jag själv mådde så dåligt av det hela. Men jag vill ju inte att någon jag bryr mig om ska må dåligt.

Jag åkte upp dit i torsdags, även fast jag visste att han inte var kär i mig. Han säger att han tycker om mig, men
inte såpass mycket som jag känner för honom. Vi hade pratat lite om hans ex, och jag fick en känsla av att hans
känslor för henne inte var helt borta. På lördagen dök hon upp, helt oanmäld. Som ni kan tänka er så kändes det
jobbigt att se henne, varför skulle hon komma just när jag var där av alla dagar? Känslan av att hans känslor för
henne fanns där blev bara starkare. Och jag sa till honom att jag för längesen hade ställt in mig på att jag aldrig
kommer få honom, då blev han bara irriterad och sa "att sånt kan man ju aldrig veta". Jo, sånt känner man på
sig. Sent på kvällen förklarade han att jag var tvungen att åka hem på söndagen, för att dom skulle ses & prata
ut. Han behövde ett avslut eller nått för att kunna gå vidare. Då bröt jag ihop och började gråta, men visade endå
förståelse för att han behövde få ett avslut. Började fundera på varför jag ens åkte dit? Då fick jag svaret;
"För att jag behövde stöd" Även fast jag visste att han inte var kär i mig, så gjorde det ont att höra det. Att han
bara ville ha dit mig för att han behövde stöd.. Visst det var väll en av anledningarna till att jag faktiskt åkte dit,
för att han mådde pissdåligt & då ville jag finnas där för honom. Men nu då? Nu när han har sitt ex? Behöver han då inte mig längre? Nu när han har någon annans axlar att gråta ut på? Tog iallafall tåget hem på söndagen.. Jösses va hemskt det kändes att åka hem. Han försökte trösta med att han finns på telefon & msn, men det är ju inte samma sak. Jag vill ju känna hans närhet, få hålla om honom & pussa på han.

Han träffade sitt ex den dagen, men han nämnde aldrig riktigt vad dom pratade om. Och igår förstod jag på nått
sätt att han inte sov hemma, att han sov hos henne. Jag skrev sms och bad honom vara ärlig, och jag hade så
rätt så. Han sov där, han säger dock att dom inte är tillsammans - "Han vet inte vad dom är". Men som det
känns för mig så är det åt det hållet dom är påväg. Det gör ont, ondare än någonsin. Jag kunde hantera att han inte är kär i mig, men det här är bara för mycket. Vad är det med mig & hitta karlar som går tillbaka till sina ex?
Jag orkar inte med sånn här skit hur många gånger som helst! Vad har jag gjort för fel för att förtjäna att bli sårad om & om igen? Börjar tappa hoppet om att jag någonsin kommer finna nån som älskar mig tillbaka.

Jag mår rent ut sagt piss av allt det här & allt annat i livet just nu. Jag minns inte när jag sov ut ordentligt en natt
sist, och jag lär inte kunna göra det på länge heller. Jag känner mig förstörd.

Det sjukaste utav allt är nog att jag varken är arg eller sur på honom.