Nu känner jag mig sådär äckligt ensam igen, känns inte som om jag har någon kvar längre. Ingen att umgås med, ingen att prata med. Förutom min familj, men det är inte samma sak. Jag gillar inte att vara ensam längre, men jag har inte så mycket att välja på. Enda gången man träffar folk är ju när det är fest. Thats life I guess.
Jag finns där för alla andra när dom mår dåligt, men vem finns här för mig?

Well well, jag och mitt sällskap för kvällen ställde in; För jag är förkyld och han ska upp astidigt imorgon och
jobba. Så jag blir väll sittandes själv hemma idag med. Kan ju inte direkt ta mig någonstans heller, ja det skulle
väll va om jag gick men det vägrar jag i den här värmen. Puh!

Nehe städa var det. Bye.