Vi blev kvar hela dagen igår, samtidigt som det känns konstigt att vara hemma hos dig så känns det betryggande på nåt sätt. Blev mycket prat om allt möjligt & så fick vi se dödsannonsen och dikten som din mamma tidigare pratat om. Den som du själv "valt" och den var så fin. Fick tårar i ögonen när jag läste den. Nu vet vi iallafall när begravningen kommer äga rum och det är inget jag ser fram emot, sånt är alltid jobbigt. Men först då kanske man verkligen kan förstå att du är borta, jag vet om det nu men jag kan fortfarande inte förstå. Älskade du. Den här gången fick vi verkligen se platsen iallafall, ingen av oss kände nåt speciellt. Inget obehag eller liknande, men det var nåt som vi behövde få se.

Fick mat hos Natalies mamma innan vi åkte ifrån Ärla, väldigt uppskattat med tanke på att jag inte hade nåt hemma. *flin* Och så fick jag ängtligen träffa Natalies tvillingar Miranda & Selina. Så himla söta, och jösses va stor Cassandra hade blivit. Jaaa, och så fick jag träffa Elenas lilla solstråle också. Jag vill också ha en liten <3 Men det kommer väll med tiden. Vi stannade till på ica innan hon skulle släppa av mig och även fast jag sagt ifrån så köpte hon lite mat åt mig. Hur gulligt är inte det då? Mamma Natalie ;] Tusen tack. Kom inte hem förens efter åtta på kvällen och då var jag trött & frusen som tusan. Avslutade kvällen med ett varmt bad, ett samtal med min fina & en film.

Ska föna håret och sen kila ut på en promenad i höstsolen, måste endå posta lite paket så då kan jag lika gärna gå en extra sväng. Ha en bra dag vettja!