Jag hade glömt hur jobbigt sånt här är, ångesten och paniken är ett faktum. Jag vill bara vrida fram tiden så att jag slipper allt detta. Jag orkar inte med fler motgångar just nu, jag orkar inte må dåligt längre. När ska allt bli bra? Det finns så mycket annat också, som ligger och gror. Man kanske borde gå och prata med någon? Vi pratade i en timme innan vi skulle sova, iofs bara om struntsaker men det kändes ändå skönt på nåt sätt. Fast samtidigt förbannat jobbigt, fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Lyckades väll sova ca tre timmar men allt jag drömde om var honom.. Och nu har jag gett upp sömnen för inatt, jag ska dricka kaffe och tjöta med Rikard på msn. Tacka fan för att någon själ var vaken, så jag har någon att prata med. Hatar att jag är ensam just nu, så jag borde väll se till att umgås med någon idag. Uh, jag har varit mer nöjd över livet.