Jag vill ha ett jobb, ett liv. Jag är så äckligt less på att bara sitta här hemma dag ut & dag in. Har inga pengar att åka nånstans för, ingen som bor nära heller som man kan umgås med. Jag har setat här hemma själv sen i måndags och inte gjort ett skit?! Både tvättmedlet, tandkrämen och ketchupen är slut. Haha, ja jag är bitter. Har 18 kronor på kontot, men alla räkningar är betalada och jag har även varit hos Baby en vända. Väntar iofs på några hundra men hur länge räcker det då? Jag är trött på att leva såhär, det är fan inte kul nånstans. Samma visa varenda månad. Så ikväll är det jag som skriver om mitt CV och börjar söka mera jobb, ska nog även skicka runt mitt CV med post. Kan ju inte få mera än ett nej.

Kan inte påstå att jag varit riktigt glad sen Pernilla dog, jag tänker på henne varje dag & jag saknar min vän mer än vad ord kan beskriva. Det jobbigaste är nästan att jag drömmer om henne nästan varje natt och allt känns så verkligt. Sättet hon pratar med mig på, hennes röst låter precis som den brukade & när hon håller om mig känns allt precis som vanligt. Det är så verkligt att jag faktiskt för en sekund tror att hon fanns där, men sen vaknar jag och inser att allt bara var en dröm. Livet är inte rättvist, varför skulle just hon, min vän behöva må som hon gjorde? Fan. Jag vet snart inte vart jag ska ta vägen, jag orkar inte. Det här är utan tvekan det jobbigaste som hänt mig. Det gör ont!