I söndags så ringde min syster mig och berättade att när hon satt på en pizzeria & läste dödsannonserna så hittade hon vår farmors dödsannons. Det hela kom som en chock, hon skulle alltså ha dött den 7:e Maj och inte en jävel har lyft telefonen och ringt oss för att berätta. Även om vi inte har haft någon kontakt på väldigt länge så är det självklart att man blev ledsen. Trots att hon inte var våran biologiska farmor så är hon den enda vi har haft. Men hon var både gammal och dement så man får väl tänka att hon har det bättre nu. Och att hon får vara med farfar igen. v Men det gör mig så förbannad att ingen har tagit sig tid att berätta något, ringde upp våran så kallade far och frågade om han vetat om det. Och det hade han minsann fått veta av sin bror, i onsdags! Frågade varför i helvete han inte hade sagt nåt och jag fick till svar. "Jag har helt ärligt glömt bort det, jag får be så hemskt mycket om ursäkt."  Man glömmer fan inte bort en sån sak, det är helt sjukt. Mycket skit har han gjort genom åren & han har i stort sett aldrig funnits där. Det kan vi leva med, men detta är fan inte okej. Hur som helst så ska vi iallafall åka på begravningen som är i Falun i Juni, ett sista farväl. Sen får det räcka med begravningar ett bra tag framöver...