Det här är verkligen helt fel dag att vara bitter på, men jag kände likadant igår. Det riktigt kokar i mig & jag kan helt ärligt inte svara på varför det är så. Kanske är enklare så än att behöva vara ledsen? Sen är det ju så fint att "folk" som aldrig behagade höra av sig när hon levde, dom skriver så puttinuttigt och fint om att dom saknar henne massor och dylikt. FU!

Ett år har gått sen du lämnade oss och jag minns allt som igår; Hur mycket jag tänkte på dig dagarna innan allt hände, telefonsamtalet från polisen mitt i natten, alla tankar om att nåt inte kändes rätt, och sist men inte minst - När mamma ringde och berättade att dom hittat dig, men du var inte vid liv. Ååh vad jag saknar dig! Varje gång man verkligen tänker på allt så känns det fortfarande lika overkligt, jag vill inte inse att du faktiskt är borta. Känns som att alla gamla sår rivs upp idag.. Det gör ont, riktigt jävla ont. Men vi ska åka till din grav lite senare; Tända ett ljus och lägga lite blommor. Skönt att vi gör det tillsammans, för ingen ska behöva vara ensam en dag som denna. v